12/4 -2011

Min morfar somnade in den 12 april.
Han var så stark och fin in i det sista.
Dem flesta i släkten har visat sitt stöd och funnits där för både mormor och morfar.
Min morfar låg och kämpade som bara den. Vi i släkten blev inte omtyckta av personalen då både jag och min kusin jobbar inom vården. och min kusin är snart klar som  ssk så vi  vet vad vi pratar om.
Men vi skiter i om vi e omtyckta eller ej. Vår morfar skulle ha det bästa och det såg vi till. Vi försökte hjälpa honom hela tiden.
Vi og ett belut tillsammans att flytta morfar bort från ortopeden och till hospice. Det bästa beslutet vi tog. Tycer jag.
För nu fick vår älskade somna in i stilla ro.
Han kände på sig att vi var nöjda och accepterade detta.
Sekunderna innan han dog var helt fantastiska.
Morfar som var i väldigt dåligt skick. Pratade inte, kommunicerade inte. MEN sekunderna innan han somnade in öppnade han ögonen och stirrade på min morfar. Han gjorde pussmun och försökte få kontakt men min mormor såg inte. Så vi alla blir helt "nawwiga"
Säger till mormor att titta på morfar för att han vill ha en puss. Hon ger honom en puss. sen ville han ha en till så mormor pussar han ordentligt och säger att hon älskar honom. En efter en pussade vi morfar och sa att vi älskar honom. När alla hade pussat och sagt sitt så säger några av oss att det är ok att somna in nu. Och det är exakt det min morfar gör.
Han var så otroligt fin.
Min kusin kom till platsen strax efter och vi alla satt runt morfar i en ring och pratade om allt roligt, sorgligt och jävelskap han har hittat på. Men framför allt hans envishet. som han har sett till att resten av familjen också har fått =)
Efter en stund, hur länge vet jag inte. Gick vi ut i dagrummet och satte oss. För att dem skulle klä på morfar hans egna kläder som Tony hade kört och hämtat. När dem var klara gick vi tillbax in till morfar. Då bröt helvetet ännu en gång ut. Fy Fan vad detta blev tungt för oss alla men framförallt för vår älskade mormor.
Mormor har varit så stark hela tiden, men här brast det och det är helt förståligt.
På torsdag är det begravning för morfar.
Det kommer vara en tung dag.
Mormor frågade mig idag om det inte kan ha varit så att morfar bara var skendöd. Att han inte var död på riktigt utan att han egentligen lever. Så säger hon. Han bankar inte inåt i kistan nu då..
Usch det är så jobbigt, men man måste ju vara ärlig. Så jag förklarade att det inte bara är en läkare som dödförklarar någon utan det görs ännu en gång nere på bårhuset.
När jag säger det så säger mormro.. Mm morfar ligger och fryser nu. Han liger i en kall låda.
Då brast det..
Fy bubblan vad detta är tungt.
Vi hade otur med vården på otopenden, vilket ingen männsika ska behöva genomlida.
Väldigt oproffisionella. Inte alla, men några.
Några av dem var kanon bra, väldigt duktiga i sina yrken osv. Demska vi tacka resten av dem bör fundera över om det ska byta yrke eller om dem ska skaffa sig lite mer kunskap.....
♥Min morfar var en envis krutgubbe, och det är han på den andra sidan också ♥
♥Sven Bertil Johansson du är älskad och saknad nu och för alltid♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0